Hufvudstadsbladet, torsdag 17 december 1936

TATTARMOSSEN HADE LYCKAD STARTDAG

Stockholmsplanet har landat på det nya flygfältet.

Inofficiell invigning av flygfältet.

Svenska föraren Ernst Roll (t. h.) hyllas av Aerobolagets chef ing. Ståhle för många års trogen tjänst på flygrutten Stockholm - Helsingfors. De första flygpassagerarna på Tattarmossen. De närmast stående äro svenska journalister, som medföljde i går till Helsingfors och genast återvände till Stockholm.

Säker första landning av Södermanland.

Fältet färdigt ett år före kontraktstiden.

Öppnandet av flygfältet på Tattarmossn tyngdes icke av onödig officiell prägel, men man kan inte neka tilla att det ändå låg en stämning av fest över tillfället och den nådde sin kulmen när Aerotransports plan Södermanland med den kände flygaren Ernst Roll vid ratten elegant landade och de första passagerarna klevo ut.

Man kan ju vara av olika åsikt därom, om man skall flyga över Ålands hav med båtar eller hjul under vingarna, men expertisen synes dock vara rätt enig om att landplanen ha framtiden för sig. Det är inte så länge sedan Åbo fick sitt flygfält färdigt, men det behövdes dessutom att huvudstaden sulle få sitt eget fält förrän man skulle kunna skrida därhän, att helt övergå till landmaskiner. Nu ha vi äntligen kommit så långt och det är givet att alla vänner av det moderna trafikmedlet fröjdas över framsteget.

Det var på förhand bestämt, att öppnandet av det nya flygfältet icke skulle få en officiell karaktär, men då tiden för det första planets ankomst närmade sig hade likväl så mycket folk samlats ute på Tattarmossen, att det hela redan därigenom fick en festlig prägel. På de fyra flaggstångerna vid stängslet mellan entrén och själva flygfältet fladdrade Finlands och Sveriges färger och i bredd med dem Aerobolagets och Aerotransports igenkänningstecken. En timme tidigare hade flygfältet redan provkörts av ett arméplan av Tuiskumodell, som lätt och behändigt landat på fältet för att sedan återigen gå till väders och därefter vända kosan mot Sandhamn. Luftvärnsförbundets Pilvetär ville icke vara sämre och gjorde också en lov över Tattarmossen för att i en vacker båge komma ned ända in på de nyfiket väntande åskådarna, som närmade sig ett par hundra.

Invasionen började i och med att representanterna för väg- och vattenbyggnadsstyrelsen generaldirektör A. Lönnroth och övering. E. J. Lehto infunno sig. Därefter var det Helsingfors stads tur och som dess representanter anlände till platsen överborgmästaren A. Tulenheimo, stadsdirektör A. Moring och stadsing. O. Martikainen. Nylands väg- och vattenbyggnadsdistrikt var representerat av ing. N. Finsjö och arbetsledaren för flygfältet ing. A. Arajoki jämte högsta chefen för hallarbetena ing. A. Toivonen. Professor J. Keränen från meteorologiska anstalten syntes också bland de närvarande och dessutom var naturligtvis Aerobolaget talrikt representerat av kommerserådet S. A. Harima, vicehäradsh. C.J. Ehrnrooth och direktören ing. Gunnar Ståhle. Svenska beskickningens pressattaché Sven Dahlman hade också infunnit sig för att framföra minister Heidenstams hälsningar till Aerobolaget. Referendarierådet K. Salovius från kommunikationsministeriet och stabschefen vid luftstridskrafterna överstelöjtnant J. Almberg återfunnos också i den representativa samlingen.

Luftvärnförbundets maskin Pilvetär på besök. Mot bakgrunden avtecknar sig den rökridå, som vägledde Södermanland vid landningen.

Det disiga förmiddagsvädret med fukt och kyla i luften kunde icke inverka på den goda stämningen medan man väntade på det ankommande flygplanet. Ett rop från en uppmärksam iakttagare och allas blickar vändes mot väster, där den silvergrå Junkersfågeln redan skymtade. Planet gjorde en cirkel över flygfältet och sökte sig över till norsidan, därifrån den sedan sänkte sig mot fältet på vars mitt en funktionär med tillhjälp av en rökpatron utvecklade så mycket rök, att föraren kunde orientera sig för nedslaget. För ett ögonblick skymdes stålfågeln av en kulle på norra sidan av fältet, vilket fick överborgmästaren Tulenheimo att yttra:

- Den där kullen måste vi låta gräva bort.

Men sedan tog den elegant och säkert mark flere hundra meter från hangarbyggnaden. Ett stycke från den egentliga "landningsrutan", en asfaltkvadrat alldeles in närheten av flyghangaren, stod en av flygmästarna på post med en grön signalflagga för att visa planet rätta vägen. Motorerna surrade medan planet sakta rullade mot landningsrutan, där föraren Roll gjorde på stället helt om och stannade på millimetern på den plats, där passagerarna skulle avlämnas.

Tattarmossens första flygpassagerare stiger i land.

Medan Aerotransports direktör kapten Carl Florman i ett av passagerarhyttens fönster visade ett glatt ansikte steg den första passageraren, en svensk affärsman, direktör Aron Andersson, ned för de få trappstegen till finländsk mark. Tattarmossens första flygpassagerare möttes med en nyfikenhet, som han knappast väntat sig från fotografernas och reportrarnas sida, men han hade ingenting annat att säga än att flygfärden gått bra och att landningen blev en fin aslutning på en lyckad färd. Sedan följde i turen fyra svenska tidningsmän, vilka åtföljt Södermanland på en blixtvisit till Helsingfors för att få vara med om den inofficiella invigningen av det nya flygfältet. De försäkrade med en mun, att av första landningen att döma var det lättare at gå ned på Tattarmossen än på Bromma utanför Stockholm.

Då kapten Florman hoppade ur planet möttes han av kommerserådet Harima, ordf. i Aerobolagets direktion och statens representant i bolaget, son vände sig till den svenska flygchefen och höll ett kort tall till denne. Kommerserådet Harima yttrade bland annat, att man i Helsingfors är van vid att hälsa kapten Florman välkommen som en av de färsta svalarna på våren eftersom kapten Florman alltid brukat följa med första vårtur från Stockholm till finländska huvudstaden. Nu var det visserligen icke vår, men i en viss mening kunde den svenska flygchefen i alla fall räknas som den första svalan på Tattarmossen. Talaren uttalade vidare förhoppningen att den fortsatta trafiken skulle bli lika lyckad som sjöplanstrafiken hittils.

Flygaren Roll blir hyllad.

Nu var det den svenska föraren Ernst Rolls tur att bli uppmärksammad. Roll har, som redan tidigare omtalats, utverkat över en miljon flygkilometer och hyllades redan på tisdagen i Stockholm för detta sitt resultat. Kommerserådet Harima vände sig till den svenska föraren och framförde bolagets hjärtliga lyckönskningar. Aerobolagets chef ing. Ståhle var följande talare. På en stor skara vänners vägnar uttalade han ett hjärtligt tack till Roll för dennes goda arbete. Ing. Ståhle betonade, att Roll under de många år som undanstokats varit en av dem, som ställt sig mest förstående för de svårigheter hans finländska arbetekamrater haft att genomkämpa och därför blivit som en medlem i den stora finländska flygarfamiljen. Fru Ståhle överlämnade på Helsingfors-vännernas vägnar ett silverfat till Roll.

Referendarierådet Salovius talade därefter å kommunikationsministeriets vägnar och uttalade sin stora glädje över att flygtrafiken på Helsingfors från och med denna dag skulle få ännu fastare former än hittils. I sitt tal vände sig referendarierådet till kapten Florman och tackade för det goda samarbete, som alltid existerat mellan svenskt och finländskt flyg.

Därmed var den officiella mottagningen slut.

Under tiden hade övriga passagerare snabbt expedierats på flygexpeditionen, där passkontrollen undanstökades på några minuter, varefter passagerarna fingo taga plats i en stor buss, som förde dem in till staden. Ett stort antal paket anlände också denna gång per flyg till Helsingfors.

Södermanland med allt nya underrede var föremål för den stora åskådarmassans nyfikenhet under den tid bensinpåfyllningen pågick. Det dröjde icke länge förrän passagerarplanet återigen var färdigt att lyfta. Alla fjorton platser voro i förväg beställda, men det visade sig snart att en passagerare stannat borta. Med tretton passagerare ombord vinkade Roll ett avsked genom vindrutan, fick startsignal från trafikdirigeringstornet i tredje våningen av hangarbyggnadens södra flygel och så rullade maskinen åter ut på fältet. En kort svängning mot vindriktingen och maskinen höjde sig snabbt upp från marken och vände sedan nosen mot väster till Åbo och Stockholm. Nere på flygfältet vinkade ivriga händer ett glatt farväl och så var Tattarmossens första stora dag till ända.

Södermanland startar för returfärden till Stockholm och åskådarna vifta ett glatt farväl.

Flygfältet färdigt ett år tidigare än man beräknat.

Efter Södermanlands start och lyckade uppstigning fingo vi tag i flygchefen ing. Ståhle och anhöllo om några ord i anledning av dagens betydelse.

- Det är en stor dag för vårt passagerarflyg, säger ing. Ståhle. Jag måste på flygets vägnar främst lyckönska väg- och vattenbyggnadsstyrelsen för dess snabba arbete som resulterat i att Tattarmossens flygfält fåtts i detta skick ett helt år tidigare än kontraktet förutsatte. Generaldirektör Lönnroth har största andelen i detta biträdd av överingeniör Lehto. Många detaljproblem ha dessutom framgångsrikt blivit lösta tack vare ing. Suvanto som rest mycket med flyg i Europa och beredvilligt ställt sin erfarenhet till förfogande. Den första landningen, som lyckades så bra, visar vilken hög standard väg- och vattenbyggnadsstyrelsen besitter i fråga om byggande av flygfält, som i alla fall är en ny bransch i vårt land. Helsingfors stads myndigheter måste också ha ett tack för sin handräckning åt arbetet at skapa åt Finlands huvudstad ett i alla avseenden modernt flygfält.

Rökpatronen endast en tillfällig förstärkning.

Då flygfunktionären ute på fältet med en rökridå visade vindriktningen för den ankommande maskinen frågade sig mången huruvida en man alltid måste skickas ut på fältet med sådan hjälp. Det måste tilläggas, att rökridån kom till användning endast denna gång, då man från Aerobolagets sida ville underlätta den första landningen på Tattarmossen. Flygfältet är i övrigt utrustat med en s. k. vindsäck och ett vind-T, som i vanliga fall skola ge flygplanets förare besked om vindens riktning.

Tretton som olyckstal gäller icke flyget.

Vi nämnde här ovan, att Stockholmsplanet startade med tretton passagerare ombord. Det var naturligtvis en tillfällighet, att den fjortonde passageraren trots att han beställt biljett icke infann sig, men det avskräckte icke på något sätt de vana flygarna. Då Sampoplanet på tisdagen startade från flyghamene på Skatudden på sin sista färd som sjöplan med kapten Lihr vid ratten had man också tretton passagerare ombord. Mångårig statistik visar, att siffran tretton icke på något sätt inverkar på passagerarfrekvensen.

Medan Södermanland, uppe i luften till vänster, vänder nosen mot väster, lämna de många åskådarna flygfältet.

Festligt mottagande även i Åbo.

Även på Åbo flygfält mottogs flygmaskinen synnerligen hjärtligt. På flygfältet mötte representanter för Aero A.B. och Åbo stad. I flygpaviljongen hälsades de svenska flygarna välkomna å Åbo stads och Aerobolagets vägnar. Å Egentliga Finlands luftvärnsförenings vägnar överlämnade borgmästare Löfman till Aerotransports flygare Roll som minne en silverbägare. Chefen för Aerobolagets Åbokontor H. Gädeke överlämnade till Roll från hans Åbovänner ett minnesföremål. Vid tillfället talade ännu Aerotransports direktör Florman.

Något försenad anlände Södermanland till Åbo och avgick därifrån till Stockholm kl. 14,45. Medan maskinen befann sig över Åbo skärgård utbytte Åbo stads representanter och Aerotransports flygare hälsningar per radio.

Stockholms flygtrafik nu koncentrerad till Brommafältet.

Stockholm, onsdag.

Från och med i dag har Stockholm allt trafikflyg koncentrerat till Brommafältet. Den sista ordinarie sjömaskinen på linjen var den finländska Sampo, som anlände till Lindarängen tisdag eftermiddag.

Genom insättandet av landmaskiner på linjen, vilket möjliggöres genom tillkomsten av Helsingfors landflygfält, förkortas restiden och isen kommer i fortsättningen icke att lägga hinder i vägen för flyget på Finland. I samband med insättande av landmaskiner har rutten lagts via Norrtälje och Mariehamn, varigenom flyglinjen över öppet vatten inskränkts till 10 minuter.

Vid återkomsten till Bromma flygfält hyllades föraren Roll av Aerotransports styrelse, som överlämnade en minnesgåva.

Flaggarna i topp.

Finländska och svenska flaggorna hissas i väntan på "Södermanland".

Landningen fin, sade Ernst Roll.

"Södermanland" första plan på Tattarmossen.

- Det går lika galant att landa här som hemma hos oss på Bromma, säger den svenska piloten Ernst Roll, som i går en kvart i ett med en elegant sväng över Tattarmossens nya flygfält satten ned den första reguljära maskinen på Helsingfors nya ståtliga flygfält.

Trots regndis och fukt hade Tattarmossen redan i går stämning av fest. Flaggorna vajade muntert fastän byggnadsställningarna kring de halvfärdiga byggnaderna vid flygfältet skvallrade om att det i alla fall på något sätt var mer tjuvstart än verklig flygfältspremiär.

En lång kö av bilar hade kört upp och bland hedersgästerna märktes överborgmästaren Tulenheimo, stadsdirektör Moring och stadsingeniör Martikainen, generaldirektör Lönnroth från Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, överingeniör Lehto m. fl. Aerobolaget representerades av vicehäradshövding Ehrnrooth och ingeniör Ståhle.

Ett par minuter efter utsatt tid varsnades maskinen som kom västerifrån i en vid båge. Södermanland, med Ernst Roll vid spakarna, svängde upp mot norr, mot vindriktningen medan motorerna dämpades och sakta sänkte planet mot Tattarmossen. Under tiden hade en av Aerobolagets funtionärer skyndat ut på fältet, där han underhöll en liten brasa som utvecklade stark rök. Detta skulle ge piloten en uppfattning om vindförhållandena på landingsplatsen, en primitiv föregångare till den rökugn, som varje komplett flygfält håller sig med i en eller flera upplagor.

Planet tog nu mark och en annan flygfältsfunktionär skyndade ut med en grön signalflagga och visade vägen till "tilläggsplatsen". Södermanland rullade lätt över den ännu inte permanentade beläggningen på Tattarmossen och stannade på millimetern så som man hade tänkt sig att den skulle göra.

Den första, som hoppade ur var en svensk affärsman, direktör Aron Andersson, som genast blev utsatt för tidningsfotografernas påflugenhet och reportrarnas frågor.

- Ja visst gick färden fint, sade han leende och litet överraskad av den plötsliga berömmelsen. Han kunde ju inte rå för att han var den första människan som satte ned sin fot på Tattarmossens flygfält direkt ur den första flygmaskinen.

Bland passagerarna märktes bland annat även fyra redaktörer från Stockholm, som följt med för att i ord och bild för sina tidningar beskriva premiären på Tattarmossen och den nya kommunikationsledens funktion. För övrigt var planet fullsatt, det hade varit utsålt hus redan i förväg.

Ernst Roll, piloten, som fullbordat den första reguljära landningen, blev hyllad med en hedersgåva, en silverpjäs som överräcktes till honom så snart han stigit ur planet. Först talade kommerserådet Harima till honom, därefter ingeniör Ståhle på Aerobolagets vägnar och sist referendarierådet Salovius på kommunikationsministeriets vägnar.